Att utforma åskskydd

Mycket åska har det varit i sommar. Dags att lära sig mer om åskskydd?

Åskskyddet har tre syften. Först: att minska risken för att blixtnedslag gör att personer och djur kan få ström genom kroppen. Det hänger nära ihop med nästa syfte: att skydda byggnaden, med hjälp av infångare, nedledare, potentialutjämning och jordning.

Det tredje syftet är att skydda elektrisk och elektronisk utrustning, bland annat mot verkningarna av nedslag i närheten, särskilt i ledningar som ansluter till byggnaden.

Hur stor är risken för blixtnedslag och hur omfattande kan skadorna och förlusterna bli? Villa eller skola, lagerbyggnad eller museum? Det avgör hur mycket åskskydd som kan behövas och hur skyddet utformas.

Hur man lämpligast gör beskrivs i Åskskyddshandboken, SEK Handbok 452, som kom ut i våras. Den bygger på åskskyddsstandarden SS-EN 62305 som har tagits fram i internationellt samarbete (IEC 62305) och också antagits som europeisk standard. Den standarden är en ganska omfattande historia i fyra delar och åskskyddshandboken innehåller bara det som behövs för att utforma åskskydd för mindre byggnader och anläggningar – lägre än cirka 60 meter.

Grundläggande begrepp när åskskyddet utformas är åskskyddsklass och åskskyddszon (LPL respektive LPZ) och åskskyddshandboken ger vägledning för beställare, konsulter, elinstallatörer och besiktningsingenjörer. För att underlätta riskbedömning och dimensionering ingår ett beräkningsprogram i handboken, både i den tryckta versionen och i den som levereras elektroniskt. Se preview på Åskskyddshandboken här.

SEK Svensk Elstandard ordnar också företagsanpassade kurser utifrån Åskskyddshandboken och den bakomliggande standarden, kontakta Krister Elfgren. krister.elfgren@elstandard.se.

Flera standarder hänvisar till metoderna och åtgärderna enligt
SS-EN 62305 – och i SEK Handbok 452 – till exempel elinstallationsreglerna SS 436 40 00 och SS-EN 50310 om potentialutjämning i fastighetsnät för informationsöverföring.