Förhindrande av förfalskning

Månadens standard mars 2020

Förfalskade komponenter är ett problem. De kan medföra att produkten de byggs in i inte fungerar som den ska eller att den går sönder i förtid. För produkter med någon säkerhetsfunktion är detta förstås särskilt allvarligt.

I standarden SS-EN IEC 62668-1 beskrivs hur man kan göra för att undvika förfalskade komponenter, komponenter med bedrägliga data och återanvända komponenter som falskeligen utgetts för att vara fabriksnya. I SS-EN IEC 62668-2 behandlas riskerna med att skaffa komponenter utanför auktoriserade leverantörskedjor. De båda standarderna vänder sig i första hand till tillverkare av flygelektronik, försvarsmateriel och annan utrustning med särskilt höga krav, men kan förstås också gärna användas i andra industrier som uppmärksammat problemet.

Den kompletterande standarden SS-EN IEC 62239-1 visar hur man tar fram en plan för att garantera att alla ingående komponenter valts och använts i en kontrollerad process, för att uppfylla de krav som ställts. Alla tre är internationella standarder som också antagits som europeisk standard och fastställts som svensk standard av SEK Svensk Elstandard.

Öka medvetenheten

I takt med att elektronik tar allt större plats i system och utrustning med någon typ av säkerhetsfunktion, ställs också generellt större krav på att de ingående komponenternas verkligen håller vad leverantören lovat. Det har sedan länge funnits system och metoder för detta i flygindustrin, men frågorna blir alltså alltmer aktuella för andra industrigrenar. En början kan vara att konsultera internationella standarder som behandlar de här ämnena.

En viss förståelse för de grundläggande begreppen och metoderna behövs. Kärnan i SS-EN IEC 62668-1 handlar därför om vad som är immaterialrättslig egendom, ett begrepp som bland annat påverkar återanvändning och förhållanden inom leverantörskedjor. Baserat på detta går standarden sedan igenom vad man kan göra i ett företag för att säkerställa att de komponenter man köper och använder inte är förfalskade eller på något annat sätt tvivelaktiga. Det är också viktigt att ha koll på återanvändning av komponenter inom den egna organisationen och på hanteringen av reservdelar.

Överhuvudtaget betonas att de berörda anställda måste vara medvetna om de här frågorna, som inte bara berör inköp utan också andra funktioner i verksamheten, som konstruktion och godsmottagning. En speciell typ av risk uppstår när komponenter inte längre tillverkas och på något vis måste ersättas med andra – något som för övrigt behandlas i SS-EN 62402.

Opålitliga källor

Särskilt frågan om förhållandet till leverantörerna – och till deras leverantörer – är central. SS-EN IEC 62668-2 koncentrerar på detta, särskilt i de fall som komponenter eller underenheter kommer från leverantörer med luckor i avtal eller spårbarhet. Standarden tar upp olika risker och hur man kan minska dem, till exempel genom skärpt uppmärksamhet eller regelrätt provning. Den ger råd och anvisningar om detta och innehåller också en översikt över AS6171 från SAE.

Båda standarderna innehåller flera bilagor med exempel på tillvägagångssätt och hänvisningar till olika organisationer som kan ge stöd och mer långtgående vägledning. Många av dessa riktar sig mot flygindustrin. Det märks att båda standarderna tidigare varit utgivna som tekniska specifikationer, en sorts förstandard, för en del formuleringar och hänvisningar, särskilt i bilagorna, verkar inte helt standardmässiga eller alldeles nya.

Den tredje standarden SS-EN IEC 62239-1, är lite mer enhetlig i omfattning och struktur. Den beskriver hur man bygger upp en plan för att säkerställa att alla komponenter i produkterna har valts och använts på ett sätt som överensstämmer med vad produkterna ska användas för. Den innehåller också tabeller som jämför krav och metoder för att ange elektronikkomponenters egenskaper som finns i olika system.

Ta reda på mer

En beskrivning av omfattningen och en bra överblick över vad standarderna omfattar kan man få i preview som man kan ladda hem för SS-EN IEC 62239-1, Processledning för flygelektronik – Ledningsplan (ECMP) – Del 1: Framtagning och underhåll av plan för elektronikkomponenter; SS-EN 62668-1, Processledning för flygelektronik – Förhindrande av förfalskning – Del 1: Undvikande av användning av förfalskade, bedrägliga och återanvända komponenter; SS‑EN 62668‑2, Processledning för flygelektronik – Förhindrande av förfalskning – Del 2: Hantering av elektronikkomponenter från icke auktoriserade källor. Läs mer här om IECQ, the IEC Quality Assessment System for Electronic Components.

En anslutande serie standarder behandlar långtidslagring av halvledarkomponenter, där den första delen SS-EN 62435-1 ger en allmän vägledning.

Det finns ett par andra standarder som kan vara av intresse i sammanhanget. Den ena är den nya SS-EN IEC 31010, som ger stöd vid planering av riskbedömningar i processer och system och som ansluter till den mer kända ISO 31000. Den andra är SS-EN 50155. Den är en rent europeisk historia, som egentligen innehåller fordringar på elektronisk utrustning för rälsfordon – alltså lok och vagnar och sådant – men som med lite fantasi också kan användas vid konstruktion och provning av annan civil utrustning som ska användas under svåra förhållanden.

SEK Svensk Elstandard är utsett som svensk standardiseringsorganisation av regeringen. Den som läser och använder standarder, kan enkelt ha sitt standardbibliotek uppdaterat och lätt tillgängligt på nätet. Läs mer om SEK e standard.