Kan regler och standarder lyfta de digitala och gröna omställningarna?

I en ständigt växande marknad väljer allt fler länder att på nationell eller regionell nivå reglera och kontrollera sina regelverk. Detta kan öka risken för defragmentering samt stävja internationell handel. Företag som agerar på denna marknad finner sig i en situation där regelverk upplevs otydliga och tillsynen är begränsad. I riksdagen hölls nyligen ett seminarium om hur regelverk och standarder kan bidra till de digitala och gröna omställningarna.  

Värdet av grön standard

SEK Svensk Elstandard var på plats under det seminarium som hölls i Sveriges riksdag den 15 februari. Det arrangerades av Kommerskollegium i samarbete med riksdagsledamöterna Lili André (KD) från Näringsutskottet och Anna Starbrink (L) från Försvarsutskottet.

Seminariet inleddes med att introducera nyttan med standardisering där exempel lyftes på när standardisering haft positiva resultat på både global och nationell nivå. Detta efterföljdes av en introduktion av harmoniserade standarder och hur de kan brygga mellan standarder och lagstiftning. Med detta som grund gled vi sedan in på seminariets ämne: Kan regler och standarder lyfta de digitala och gröna omställningarna? Inte helt oväntat är det korta svaret ”Ja”. Standardisering och regelverk kan ge oss de verktyg vi behöver för att:

• Mäta och rapportera växthusgasutsläpp
• Jämföra produktionsprocesser
• Verifiera företags klimatpåståenden
• Undanröja handelshinder för grön teknik
• Sprida innovation och ny miljöteknik

Utmaningar för standardisering på en global marknad

Efter att ha påvisat det potentiella värdet av väl fungerande standardisering fortlöpte diskussionen med att identifiera de aktörer som på nationell, europeisk och internationell nivå arbetar med att sätta standarder.
Sverige: SIS, ITS och SEK Svensk Elstandard
Europa: CEN, ETSI och CENELEC
Internationellt: ISO, ITU och IEC

Utöver de som sätter standarderna identifieras även de som arbetar med och påverkas av standarder på nationell nivå.
Offentlig sektor: Regeringen, Riksdagen, Kommerskollegium och regelgivande myndigheter.
Privat sektor: SEK, SIS, ITS, företag och andra intressenter.

Det konstaterades att det är många aktörer som lyckas samspela och det blir ännu fler när man inkluderar de aktörer som förväntas tolka, implementera och efterleva dessa standarder. För att lyckas i detta arbete måste vi öka samspelet intressenter emellan. Ett första steg i det arbetet rekommenderas vara inrättandet av en ny högnivågrupp för standardisering, vars uppgift skulle vara att övervaka och prioritera standardiseringsområden efter marknadsbehov och samhällsnytta.

Vi behöver få större engagemang och deltagande från våra myndigheter och deras experter i standardiseringskommittéer på både nationell och internationell nivå. Förslagsvis skulle detta kunna åstadkommas med tilldelade uppdrag om deltagande i standardiseringskommittéer genom regleringsbrev.

På lång sikt vore det för Sverige gynnsamt att det etableras en kultur där standardisering ses som ett viktigt verktyg och en naturlig del av både produktion och utveckling. En del av det rekommenderade arbetet var ökad utbildning och starkare insatser vad gäller utbildning och informationsutskick på våra högskolor och universitet. Detta är något som SEK Svensk Elstandard redan har påbörjat ett utökat engagemang inom, exempelvis genom en ny snabbkurs om standarder för studenter.

Vem tar ansvar för digital innovation?

Seminariets andra del inledes med att ställa frågan ” Vem tar ansvar för digital innovation?”. En fråga som ställs till följd av EUs pågående omfattande regleringsarbete. Kommerskollegium har gjort analysen att det är mycket svårt att nå regulativa mål inom exempelvis cybersäkerhet med hjälp av reglering och krav. Man ifrågasätter därför om nuvarande modell för varureglering är något man ska följa eller om den bör arbetas om.

Vilka förutsättningar gör digital innovation unikt?

Egenskaperna hos digitala produkter är öppna för förändring, de är ofta i ett tillstånd av vidareutveckling genom mjukvara. Detta ”flytande” tillstånd gör egenskaperna svåra att reglera och standardisera.

Vad en produkt är och vad den har för egenskaper är svårare att definiera inom digital teknik. Ofta är de gränsöverskridande i sin funktionalitet vilket gör det svårt att veta vilka produkter som hör till en viss standard.  

Inom ny teknik saknas det ofta standarder att stödja sig mot i utvecklingen, ett exempel på detta är standardisering inom AI. Otydligheten kan i många fall stävja handel och leda till regulativ fragmentering på området. Där bör standardisering ta ett större ansvar genom alla marknadens aktörer och utveckla ändamålsenliga och representativa standarder med konsensus som grundprincip.

Detta följes upp med att presentera en fallstudie på ämnet där man sökt utmaningar för standardisering inom digitalisering på områdena mobiltelefoni, tunga fordon och medicinteknik. Det vi får med oss från studien är i första hand fyra punkter.

1. Befintlig regleringsmetodik måste utvärderas och kraven måste beakta den snabba föränderligheten i varor med digital innovation.
2. Beslutsfattare behöver koordinera sig för att reglerna ska bli tydliga och effektiva för företagen samt även möjliggöra tillsyn.
3. Varuregleringen måste ta bättre hänsyn till komplexa leverantörskedjor.
4. Livscykel-perspektivet i reglering och tillsyn bör stärkas genom ”kontinuerlig efterlevnad”.

Att ta med sig

• Regler och standardisering av digital innovation skiljer sig markant från traditionell varureglering
• Digitala risker är svårare att förutse, upptäcka och följa upp.
• En bra reglering kräver förstärkt koordinering.
• Kompetens kring digital reglering bör utnyttjas bättre.

Författare: Felix Sonebäck
Redaktör: Martin Lind

---

---