Standarden SS-EN ISO 12100 behandlar riskbedömning och riskreducering ”för att uppnå säker konstruktion av maskiner.” Som vanligt för standarder, är den lite för logiskt strukturerad och följer inte alldeles en naturlig arbetsgång. En komplettering som underlättar arbetet finns i ”Maskinhandboken – Maskiners elutrustning”.
I maskinhandboken delas processen upp i två delar. Innan man börjar med riskbedömningen, gör man först en kravorienterad genomgång av den maskin man ska konstruera. Man jämför då med varje säkerhetskrav i maskindirektivet, för att se om det är tillämpligt och i så fall om det uppfylls och hur det hanteras. Handboken visar en arbetsgång för detta. Maskindirektivet är, som bekant, i Sverige infört genom Arbetsmiljöverkets föreskrifter om maskiner samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna. På det sättet har man sållat fram de krav som kan tillämpas på maskinen i fråga.
Sedan gör man en riskorienterad genomgång. Man utgår från de möjliga riskerna i SS-EN ISO 12100 och för varje säkerhetskrav som inte uppfylls måste man göra en riskreducering. Här kan man behöva samarbeta över teknikgränserna, för att besluta om passande riskreducerande åtgärder. När man gått igenom alla risker gör man en koll, om man verkligen har fått med allt det vid riskgenomgången, som man från början funnit vid kravgenomgången.
Handboken är utgiven av SEK Svensk Elstandard (SEK Handbok 456) och ger flera exempel på riskfyllda situationer som orsakas av elektricitet, men metoden kan förstås tillämpas på alla krav i maskindirektivet och alla principer i ISO-standarden. Nästa avsnitt i handboken handlar om säkerhetsnivåer och säkerhetsfunktioner. Säkerhetsnivåerna bestäms i stort sett av händelsens allvar och sannolikheten att den ska inträffa. Säkerhetsfunktioner är till exempel grindar och ljusbommar och de delar av styr- och övervakningssystem som är kopplade till dem och till funktioner för larm, stopp och liknande.
Just hur man väljer och använder ljusbommar beskrivs i en särskild standard, SS‑EN IEC 62046, som ansluter till avsnitt 6.3 i SS-EN ISO 12100. Den ska hjälpa dem som konstruerar, tillverkar och renoverar maskiner att använda detekterande anordningar på ett säkert och effektivt sätt, men den kan också användas av myndigheter och certifieringsorgan.
SEK Handbok 456 varvar användbar information med praktiskt underbyggda konstruktionsråd och en viktig standard i sammanhanget är förstås standarden för maskiners elutrustning, SS-EN 60204-1, läs om den här. Kopplingen mellan IT-säkerhet (hot) och de säkerhetskritiska funktionerna i maskinen diskuteras i skriften SEK TR 63074 och stöd vid planering av riskbedömning för processer och system får man i SS-EN IEC 31010, som ansluter till den mer kända SS-ISO 31000, läs mer om den här.
SEK Svensk Elstandard fastställer och svarar för all svensk standard på elområdet. SEK Svensk Elstandard representerar svenska intressen i internationell och europeisk standardisering på det elektrotekniska området, inom organisationerna IEC och CENELEC. Genom SEK deltar cirka 600 experter från olika företag, myndigheter, organisationer, högskolor och universitet med specialistkunskap. Genom deltagandet i SEK Svensk Elstandard och den nationella och internationella standardiseringen är du med och påverkar framtiden samtidigt som ditt företag får en ökad affärsnytta och ökad konkurrenskraft. På SEK Shop, shop.elstandard.se, hittar du förutom nationella standarder även europeisk och internationell standard inom elområdet. SEK Svensk Elstandard ger även ut SEK Handböcker som förklarar och fördjupar, vägleder och underlättar användandet av standarder inom elområdet.