Långtidslagring av komponenter

En tillverkare av elektronikprodukter kan vilja hålla ett buffertlager med vissa kritiska komponenter och underenheter. Kanske man också vill ha några i reserv för att klara garantireparationer och liknande, även sedan tillverkningen upphört. Men vilka problem kan uppstå och hur lagrar man komponenterna på bästa sätt, så att de inte förstörs eller försämras?

Råd och information om detta finns i en aktuell serie internationella standarder IEC 62435. Den nya del 7 om långtidslagring av mikromekaniska komponenter har nu blivit svensk standard SS-EN IEC 62435-7. Även för livscykelhantering och för utfasning av komponenter finns det tekniska vägledningar.

Långtidslagring

Många elektronikkomponenter har en kortare livscykel än den som är aktuell för de produkter där de används. När en komponent snart inte längre kan levereras, ställs köparen inför valet att lägga upp ett lager eller att konstruera om, eller blir kanske tvungen att göra bådadera. Särskilt om det är fråga om specialkomponenter kan man tvingas köpa på sig ett lager, för att täcka kommande produktion.

Den första delen i serien, SS-EN 62435-1, behandlar sådana frågor kring långtidslagring och innehåller också checklistor som kan vara till hjälp. Med långtidslagring menas här lagring i mer än ett år. En bakgrund till standardserien finns i inledningen till varje del. Den senaste varianten av inledningen finns i SS‑EN IEC 62435‑7, Elektronikkomponenter - Långtidslagring av halvledarkomponenter - Del 7: Mikromekaniska komponenter, som fastställdes nu i februari. Den ingår i den preview, som du kan ladda ner och där även standardens innehållsförteckning och omfattningsavsnitt finns med.

Delarna i serien är:
SS-EN 62435-1 som alltså är en allmän och grundläggande del.
SS-EN 62435-2 om försämringsmekanismer. Denna del sammanfattar de olika förändringar som kan ske under lagringen och ger vägledning till hur försämringsmekanismer kan bedömas.
SS-EN IEC 62435-3 om lagring av data. Även data om komponenterna behöver lagras.
SS-EN IEC 62435-4 om själva lagret och hanteringen av komponenterna.
SS-EN 62435-5 om lagring av skivor och omonterade chips.
SS-EN IEC 62435-6 om lagring av kapslade eller färdiga komponenter.
SS-EN IEC 62435-7 om lagring av halvledarkomponenter.
SS-EN IEC 62435-8 om lagring av passiva elektronikkomponenter.

Arbete pågår med en nionde del, som ska behandla långtidslagring av kretskort och andra typer av underenheter som innehåller komponenter av olika slag.

De här standarderna är framtagna i IEC, den internationella standardiseringsorganisationen inom el och elektronik. Inom IEC arbetar man med standarder och tekniska vägledningar inom ett brett område – från tryckt elektronik till anläggningar för överföring av högspänd likström, från lindningstråd till röntgenutrustning. Därför är det inte konstigt att det också finns vägledningar i flera frågor som ligger nära långtidslagring.

Komponentbrist

En sådan fråga är: Hur man ska hantera den situation som uppstår när komponenter fasas ut och inte längre går att få tag på? I princip finns det två sätt. Antingen reagerar man reaktivt, dvs man gör inte något förrän behovet eventuellt uppstår, eller proaktivt, genom planering och åtgärder. Oavsett vilket förhållningssätt man väljer, baseras det lämpligen på någon sorts analys av sannolikhet, risk och olika möjligheter att lösa problemet – med hjälp av andra leverantörer, långtidslagring eller på annat sätt. Sådant behandlas i en annan standard, som ger även vägledning vid valet av metod. Läs mer här om SS‑EN IEC 62402, Riktlinjer för hantering av utfasning.

Vid komponentbrist ökar risken att få tag på förfalskade komponenter, komponenter med bedrägliga data och återanvända komponenter som falskeligen utgetts för att vara fabriksnya. Även detta har man tagit fram vägledningar för i IEC, läs mer här om SS-EN IEC 62668. Där står också om IECQ, the IEC Quality Assessment System for Electronic Components.

Internationella standarder från IEC blir i allmänhet även europeisk standard, EN. Sådana fastställs som svensk standard, SS, av SEK Svensk Elstandard, som är den svenska organisation som är medlem i IEC. SEK är även den svenska standardiseringsorganisationen för el och elektronik och genom SEK deltar svenska företag, högskolor, myndigheter och andra i det världsomspännande arbetet med standarder och tekniska vägledningar.

Komponenter i anläggningar

Särskilt i processanläggningar, som pappersbruk och vattenverk, är det stora skillnader på livslängden för å ena sidan t ex vissa automationsprodukter och å andra sidan större elmotorer och andra grövre don. För det ändamålet finns det från IEC en särskild standard som ger vägledning för livscykelhantering för system och komponenter inom områdena automation och industriell processtyrning. Den standarden, SS-EN IEC 62890, kom 2020 och är mer inriktad på produkter i en anläggning och inte på komponenter som ska ingå i en produkt, men de båda fallen överlappar delvis varandra. Se preview på SS-EN IEC 62890 här.

Som en kommentar till SS-EN IEC 62435-3 om lagring av data, kan nämnas att det finns en IEC 62569-1 (i Sverige SS-EN 62569-1) som ger principer och metoder för att i ett livscykelperspektiv specificera och beskriva objekt med hjälp av fördefinierade egenskaper i databasen IEC CDD. CDD (Common Data Dictionary) är en öppen databas på https://cdd.iec.ch/ som bygger på standarden IEC 61360‑1. Även IEC 61360‑1 har antagits som europeisk standard, EN, vilket ger den en särskild status t ex vid offentlig upphandling. Särskilt för produkter för processindustrin finns en IEC 61987 (SS-EN 61978) för egenskapslistor (LOP) som innehåller de egenskaper som gäller för den apparattypen. Egenskaperna anges med hjälp av standardiserade dataelement. På så sätt stöder egenskapslistorna datautbyte mellan olika system.

Den som inte engagerar sig i arbetet med att ta skriva och uppdatera standarderna, utan bara läser och använder dem, kan ha sitt standardbibliotek aktuellt och lätt tillgängligt på nätet, SEK e‑Standard.