Reserapport från CLC/TC 210 i Milano

I början av december samlades de europeiska experterna inom elektromagnetisk kompatibilitet (EMC) hos den italienska standardiseringsorganisationen CEI i Milano. På agendan för det 71:a plenarmötet stod tunga frågor om harmonisering och framtidens provningsmetoder – men för mig som ny huvuddelegat blev det också en lektion i internationellt samarbete och italiensk gästvänlighet.

Detta var mitt första internationella uppdrag, och det är lätt att känna sig som en lättviktare när man kliver in i ett rum fyllt av specialister från nio länder. Men stämningen var långt ifrån stel. Jag möttes av en öppen och välkomnande atmosfär där delegaterna tog sig tid att förklara den komplexa historiken angående frågorna på ett enkelt sätt. Trots att diskussionerna ofta rörde svåra avvägningar fanns det en genuin vilja att nå framåt genom gemensamma beslut.

Mötets mest brännande punkt var utan tvekan hur vi ska hantera alternativa provningsmetoder i förhållande till EU-kommissionens strängare krav. Det saknas brett stöd för att strikt följa Kommissionens nuvarande förslag.

Problemet är komplext. Idag saknas en stabil definition av vad som faktiskt räknas som en ”alternativ metod”. Är olika mätavstånd eller valet mellan en öppen mätplats (OATS) och en skärmad kammare (SAC) verkligen olika metoder, eller bara varianter av samma sak? Länder som Tyskland och Finland är tydliga: dessa bör ses som en och samma metodfamilj.

Om EU tvingar fram en regel om endast en tillåten metod per krav varnar flera länder, inte minst Norge, för allvarliga konsekvenser. Med bara två ackrediterade tredjepartslabb i hela Norge skulle en sådan begränsning leda till kapacitetsbrist och stora ekonomiska kostnader.

Viktiga beslut

För att hitta en väg framåt fattades flera viktiga beslut i Milano:

• Faktaunderlag till EU: En ad-hoc-grupp ska slutföra en analys som ska presenteras för EU-kommissionen i januari 2026.
• Forskning och utveckling: Vi går vidare med en EURAMET-ansökan för att vetenskapligt utreda metoders likvärdighet och säkerställa att radiotjänster skyddas.
• Tydligare regler: Strategin framåt är att behålla metoder men införa striktare urvalskriterier (applicability rules) så att det blir tydligt vilken metod som ska användas i specifika fall.

Utöver provningsmetoder hanterade vi en standardiseringsbegäran kopplad till ekodesignkrav för produkter som trådlösa laddare och USB Type-C-kablar. Här ska vi nu identifiera vilka standarder som behöver modifieras.

Sverige fick också ett stort förtroende genom att ta plats i en ny grupp som ska arbeta fram en strategiplan för konsensusbaserad standardisering. Planen ska vara klar redan i slutet av februari 2026.

Mötet höll ett högt tempo och även om vi inte hittade svar på varje detaljfråga, landade vi i en tydlig plan för hur vi ska arbeta vidare. Under de gemensamma middagarna och kaffepauserna fortsatte diskussionerna – både de tekniskt djupa och de mer personliga introduktionerna.

Det var i dessa pauser som mötets största mysterium uppenbarade sig. Att befinna sig i Milano, espressons huvudstad, och bli bjuden på snabbkaffe kändes nästan som ett tekniskt fel i sig. Men det blev en bra isbrytare och gav oss något att skratta åt mellan de tunga passen.

Vägen framåt

Vi lämnade Milano med en mer proaktiv process för att minska riskerna inför framtida harmonisering. För egen del tar jag med mig en stor ödmjukhet inför det arbete som krävs, men också en stolthet över att Sverige är med och påverkar i dessa centrala frågor.

Nästa gång möts vi i april 2026, preliminärt i Nice. Förhoppningsvis är vi då ett steg närmare en lösning på metodfrågan – och förhoppningsvis serveras det riktigt kaffe.

Emil Albinsson
Sekreterare, SEK TK EMC