Energilagring för spårvägslinjer

Från japanskt håll föreslås en överenskommelse om riktlinjer för energilager för likströmsmatade banor.

Att tåg och spårvagnar drar mer ström vid start och acceleration spelar stor roll när banans matning dimensioneras. Om man kunde ha reservlager med energi längs banan, särskilt vid avlägsna stationer eller hållplatser, skulle de matande ledningarna kunna göras klenare och billigare. Vid likströmsdrift, som är vanligt för spårvägar, kunde också likriktarstationerna förbilligas.

Särskilt fördelaktigt vore energilagring i anläggningar där tågen vid bromsning matar tillbaka energi till nätet. Att loket genererar ström vid inbromsning, ser ut som ett lätt sätt att spara energi, men det är inte alltid så enkelt om den el som genereras vid bromsning ska matas tillbaka till nätet, särskilt om linjerna är långa och trafiken gles. Om man kunde lagra den återmatade strömmen på lämpliga ställen längs banan, skulle återmatningen kunna löna sig bättre. Den lagrade energin kan sedan användas igen vid start. Därmed kapas effekttopparna och banmatning och likriktarstationer kan göras billigare.

Olika typer av sådana här buffertlager har diskuterats länge, men med utvecklingen av superkondensatorer och nya batterityper (t ex flödesbatterier) har intresset ökat. Också tekniken att lagra energin i svänghjul har utvecklats. Från Japan kommer därför ett förslag till en internationell standard för anläggningar för energilagring i anslutning till likströmsbanor – i Sverige används likströmsdrift i huvudsak i spårvägsnät och i lokal- och tunnelbanenät i Stockholmsområdet.

Förslaget till standard är tänkt att specificera metoder som kan användas när man specificerar, konstruerar, provar och utvärderar stationära system för energilagring. Standarden skulle beskriva olika driftförhållanden och hur verkningsgraden beräknas, ge regler för skydd och jordning och beskriva olika typer av provningar och mätningar av systemets funktion och säkerhet. På det sättet skulle det finnas en ram som beställare och leverantörer kunde använda. Det skulle underlätta – och snabba på – utvecklingen och introduktionen av energilager i spårvägar och andra lokalbanor.

Förslaget Stationary energy storage system for DC traction systems kan beställas genom SEK Svensk Elstandard som är medlem i IEC, den internationella organisationen för standardisering på det elektrotekniska området. Genom den tekniska kommittén SEK TK 9 deltar svenska företag och myndigheter i de arbeten som pågår internationellt och europeiskt med standarder för elutrustning och elanläggningar för bandrift. Bland standarder inom området märks serien SS-EN 50122 om elsäkerhet i fasta installationer och SS-EN 50128 om programvara för järnvägsstyrning och skyddssystem.